Salt smörkola

För att ytterliggare markera att jag va klar med diabetes gjorde jag helt sanslöst goda salta smörkolor. Eftersom jag har lite av en sweet tooth så finns de inte kvar längre, men jag lånar en bild från originalreceptet, från min mat- men framförallt bakguru David Lebovitz. Han är en dessertkock turned bloggare, författare, matturistguide i Paris, tillika livsnjutare.  Jag hittade han blogg i somras , föll pladask och håller fortfarande på att plöja genom hans gudomliga recept! Har köpt två av hans böcker - The perfect scoop, med glassrecept skänkta från ovan, som resulterade i att jag släpade med mig en glassmaskin till Polen, och The sweet life in Paris, som är hans guide till Paris kulinariska guldkorn. Jag va i Paris i somras och hade krafsat ner alla hans tips på små lappar och följde dem slaviskt. Vilka jäkla pärlor alltså! Såklart springer jag in i honom på ett litet mysigt fik där de sålde enligt honom, och nu mig, Paris godaste chokladdoppade mandlar. Jag blev så vansinnigt star struck av att träffa honom att jag började svettas som en annan tonåring och stammande uttryckte min uppskattning jämtemot honom och hans recept. Här följer universums godaste kolor! Imorgon kommer fler av hans recept, ett inspirerat av veckans ämne - kardiologi!

Salt smörkola

180 ml vispgrädde

1/2 tsk vaniljextrakt

Stor 1/2 tsk flingsalt + 1/4 tsk

160 g sirap

200 g strösocker

60 g smör

Lägg folie i en brödform, spraya med lite olja (detta är inte rätt forum för olivolja). 

Värm grädden med hälften av smöret, tillsammans med vaniljen och 1/2 tsk salt, tills det börjar koka. ta av från plattan, men håll varm. I en rejäl kastrull, med termometer, smält socker och sirap, rör inte mer än du måste! Värm tills karamellen når 155 grader. Stäng av värmen och häll därefter i gräddblandningen - akta, det bubblar. Värm upp igen till 127 grader, och blanda i resterande smör. Häll i formen, bli inte ens lite frestad att smaka nu - det är löjligt varmt - ja, det blir blåsor på tungan. Stö över resterande salt, låt stelna. Skär med hjälp av en uppvärmd kniv ut lagom stora kolabitar. De klibbar ihop om man låter dem ligga för nära, men vad gör det? De går att ta isär i alla fall. Annars kan man slå in dem separat i lite cellofanpapper och ge bort som en fin uppskattad present.